När man blir fotad tas oftast mängder med bilder.
Blir förbannad och besviken på mig själv när jag direkt sållar bort flertalet bilder för jag ser för trött ut, rynkorna syns för mycket, mina påsar under ögonen har inte lagt sig efter för lite sömn den natten, man skymtar mina grå hårstrån osv. Varför i hela friden är man så självkritisk?
Elak och hård mot sig själv. Vi kvinnor i synnerhet är fenomenala på det där, att inte vara nöjda med vad vi har blivit erbjudna i livet.

Jag är ju stolt över mitt “naturliga” utseende. Sminkar mig ju, men inga fillers, inga lyft osv.
Jag är jag och ändå sitter jag här och plockar bort bilderna som jag känner inte är till min fördel.
Tycker exempelvis att dessa vida långa byxor, som kändes SÅ rätt, där och då i omklädningsrummet. Nu inte alls känns som min passform och att de kommer till sin rätt på min korta lilla kropp. 😉

Nej, nu är det skärpning.

Skäms på mig! Vi är alla superfina. Jämt!
Oavsett smink, inget smink, lyft eller ej, kort eller lång, mörk eller ljus, för vida byxor 😉 osv.

Eller hur?

Okej tjejer, nu måste vi vara snälla mot oss själva och mot varandra. Säg något fint till dig själv idag och till någon anna du möter och träffar.

Du är fantastisk kom ihåg det!

Puss på er!

Tröja: J.Crew, liknande här

Jacka: Stand

Byxor: Mango, liknande här

Skor: Valentino

♥

(inlägget innehåller köplänkar)

.